5 böcker som fått mig att gråta

Jag älskar när en bok kan få mig att känna så mycket att jag börjar gråta, eller får mig att bli så arg att jag skriker, eller så glad att resten av dagen bara blir helt underbar. Nu är det så att jag har en förkärlek för böcker som gör mig sorgsen på något vis. Inte för att jag vill vara ledsen, bara det att det känns som att boken blir så äkta när den lyckas få en att känna någonting så starkt. Sedan håller denna sorgsenhet oftast inte i sig längre än ett par dagar, men för tillfället är det ganska skönt att drunkna i någon påhittad karaktärs olycka och känna sig glad över att det inte är en själv som går igenom samma sak.

1. The Hunger Games av Suzanne Collins
Ja, jäklar vad jag grät i slutet av denna bok. Peeta, Peeta ... Jag vet inte om en bok gett mig så många känslor förut som denna gjorde. Genom bokens gång gick jag från att vara glad och spänd, till att bli arg och frustrerad, till att bli otroligt ledsen i slutet av boken. Läste ut denna bok under en natt för två år sedan och kunde efteråt inte sova på ett bra tag för att jag sörjde med Peeta. Dagen efter vaknade jag efter att äntligen ha somnat gråtandes och insåg att jag just hade läst en helt otrolig, fantastisk bok.
 
2. Chasing Brooklyn av Lisa Schroeder
Den första boken jag läste av författaren som nu tillhör mina favoriter. Hade aldrig läst någon bok skriven på detta sätt, på vers, förut och hade ingen aning om vad som väntade. Men Lisa Schroeders poetiska språk och hjärtskärande val av ord gick rakt in i hjärtat på mig och jag har älskat denna bok sedan dess.

3. Speak av Laurie Halse Anderson
Speak är en sådan bok som alla borde läsa. Den har blivit bannad i skolor, i bibliotek, och säkerligen i många, många hem sedan den publicerades. Men den är viktig, så otroligt viktig, då den handlar om riktigt viktiga saker. Huvudpersonen Melinda är en av de bästa som någonsin skapats och hennes resa från att ha blivit våldtagen och sedan blivit utstött av sina vänner och sina klasskamrater är så fantastisk att man inte kan låta bli att gråta med henne.

4. Cracked Up to Be av Courtney Summers
Denna bok betyder mycket för mig. Mycket för att vad huvudpersonen går igenom står mig nära och för att jag är svag för berättelser som handlar om detta ämne. Att gå igenom någonting och inte veta hur man ska berätta för någon, inte kunna berätta för någon. Det är sorgligt, det är hemskt, men i slutändan när man märker att det faktiskt inte var så farligt är det också ganska vackert.
 
5. Little Women av Louisa May Alcott
En klassiker jag älskade då jag läste den. Nu minns jag inte så mycket, men jag minns i alla fall att jag grät i slutet. Ska inte berätta varför på grund av att någon där ute som läser detta kanske tänker läsa Little Women någon gång. Men detta var den första bok jag någonsin grät till, som jag kan minnas i alla fall, definitivt den första då jag var över tio år gammal. Kommer aldrig glömma hur den fick mig att bli så ledsen och jag är lite rädd för att läsa om den. Men det är klart jag kommer göra det.

30 days of books - 21-25

Day 21 – Favorite book from your childhood
Åh, är det meningen att jag ska komma på en enda? Jag läste massvis av böcker när jag var liten, kan nog inte välja bara en. Men minns att jag älskade en om en kaninfamilj där den minsta kaninen försvann och så skulle man hitta den i olika bilder, haha. Rätt gulligt ändå... Minns inte vad den heter bara.

Day 22 – Favorite book you own
The Hunger Games? Vilken annars? :D

Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t
Harry Potter-böckerna kanske? Har inte läst dem... Men vill väl göra det nån gång, I guess.

Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Känns som att jag upprepar mig och svarar samma böcker på alla frågor, men får nog säga Chasing Brooklyn här ändå. Den är skriven i vers vilket antagligen skrämmer bort många från den, men den är så otroligt vacker. Så mycket mer känslor förmedlas när den är skriven så här än om den inte hade varit det. Måste ge ett exempel:

Every day, I pull out my sword,

a warrior ready to battle life,

and do what I have to do to survive the pain

of living without Lucca.

He was my best friend.

My very best friend.

So excuse me if I act strange.

Losing your brother and your best friend

all in one fell swoop

will do that to a guy.

Day 25 – A character who you can relate to the most
Parker Fadley i Cracked up to be. Hon var så verklig och så många av hennes tankar gick att känna igen sig i. Jag önskar att boken hade varit fem gånger så lång, jag ville bara läsa mer och mer av hennes tankar eftersom jag kände igen mig så mycket.

Cracked up to be av Courtney Summers

Titel: Cracked up to be.

Författare: Courtney Summers.

Antal sidor: 214.

Utkom: 23 december 2008.
Andra böcker av författaren: Some girls are, Fall for anything.


What's the worst thing you've ever done?

When "Perfect" Parker Fadley starts drinking at school and failing her classes, all of St. Peter's High goes on alert. How has the cheerleading captain, girlfriend of the most popular guy in school, consummate teacher's pet, and future valedictorian fallen so far from grace?
Parker doesn't want to talk about it. She'd just like to be left alone, to disappear, to be ignored, But her parents have placed her on suicide watch and her counselours are demanding the truth. Worse, there's a nice guy falling in love with her and he's making her feel things again when she'd really rather not be feeling anything at all.
Nobody would have guessed she'd turn out like this. But nobody knows the truth.
Something horrible has happened, and it just might be her fault.

Cracked up to be är ingen lycklig solskenshistoria som slutar med att alla lever lyckliga i alla sina dagar. Den är mörk och realistisk, den greppar tag i läsaren och släpper inte taget ens när boken är utläst. Det har snart gått en vecka sedan jag läste ut Cracked up to be, och jag går fortfarande runt och tänker på den. Aldrig har jag läst en bok där jag har känt igen mig så mycket i huvudpersonen, det blev ibland lite skrämmande.

Under bokens gång så vet man att någonting har hänt Parker, huvudpersonen, men man vet inte riktigt vad. Det dyker upp ledtrådar och flashbacks här och där, och man kan även ana vad det är som har hänt. När jag läser en bok så försöker jag undvika att tänka ut hur jag tror att det kommer sluta eller vad det är vi inte får reda på till exempel, för att sedan bli överraskad i slutet. Och medan det inte var ett särskilt överraskande avslöjande i slutet av denna bok, så kom det ändå som en chock. Helt plötsligt föll alla bitar på plats och man förstod. Allt det Parker gjorde i boken och som jag inte hade en aning om varför, det förstod man anledningen till. Medan jag läste så tänkte jag Hur illa kan det var egentligen? Vad kan hon ha gjort som är så fruktansvärt?, och när jag fick svaret på slutet så tänkte jag att det var faktiskt så illa. Jag hade betett mig precis som Parker om detta hade hänt mig.

Jag känner som sagt igen mig i Parker. Alltså inte i det hon har gjort, något som jag inte tycker att hon borde anklaga sig själv för men förstår varför hon gör det, eller att hon vill försvinna ifrån allt och alla. Men de känslor och tankar hon har, de är så realistiska, så det är klart att man känner igen sig i dem. Courtney Summers skriver så gripande och även väldigt likt hur man faktiskt tänker. En del meningar var flera rader långa och under en och samma mening kunde Parker tänka på flera olika saker. För det är så vi fungerar. Ena sekunden tänker man på en sak och så två sekunder senare har man någonting helt annat som bekymrar en och så fortsätter det så hela tiden. Jag önskar just nu att jag kunde förklara detta bättre, men jag hoppas att jag fått fram det jag ville.

Handling: 5/5

Språk: 5/5

Karaktärer: 5/5

Omslag: 4/5

Totalt betyg: 5/5

Lördagscitatet (4)

Läser ju Cracked up to be nu, och jag gillar den verkligen! Här är ett citat från boken som jag tycker visar både hur Courtney Summers skriver och lite hur Parker, huvudpersonen, är:

We split up at the corner to my house after I give him directions to Chris's and it's tense and awkward and unhappy, but that's the way I like it. Jake should know-well, everyone should know-there's no such thing as a decent human being. It's just an illusion.
And when it's gone, it's really gone.