Serie: Starcrossed #1.
Antal sidor: 487.
Utkom: 31 maj 2011.
How do you defy destiny?
Helen Hamilton has spent her entire sixteen years trying to hide how different she is—no easy task on an island as small and sheltered as Nantucket. And it's getting harder. Nightmares of a desperate desert journey have Helen waking parched, only to find her sheets damaged by dirt and dust. At school she's haunted by hallucinations of three women weeping tears of blood . . . and when Helen first crosses paths with Lucas Delos, she has no way of knowing they're destined to play the leading roles in a tragedy the Fates insist on repeating throughout history.
As Helen unlocks the secrets of her ancestry, she realizes that some myths are more than just legend. But even demigod powers might not be enough to defy the forces that are both drawing her and Lucas together—and trying to tear them apart.
Starcrossed var precis vad jag väntade mig då jag valde att börja läsa den. Jag kände för att läsa den här typen av bok och hade därför byggt upp mina förväntningar enligt vad jag antog att den här boken skulle vara. Och därför tyckte jag att Starcrossed var en bra bok. Hade jag däremot inte alls känt för att läsa en bok som denna, då hade mina åsikter om boken antagligen varit rätt annorlunda.
När det kommer till grekisk mytologi så är jag inte alls insatt. Det har alltid intresserat mig då man läst om det i skolan, men inte tillräckligt för att jag verkligen velat ägna tid åt att läsa om det. Men man behöver inte veta så mycket om den grekiska mytologin för att läsa Starcrossed, tycker jag. Det mesta förklaras i boken och den delen av boken är något jag älskade med den.
Jag var inte så investerad i karaktärerna, i alla fall inte bortom huvudpersonen Helen, så hade detta varit en vanlig paranormal romance med fokus enbart på romansen så hade Starcrossed blivit en rejäl besvikelse. Men jag gillade Helen från första början. En del gånger blev jag arg på henne för att hon lät alla bestämma över henne, men hennes agerande i slutet av boken gjorde att jag kunde förbise det. Lucas vet jag inte riktigt vad jag kan säga om... Det kändes som att han mest var där för att Helen skulle bli kär i honom. Han blev liksom ingen riktig person, det enda han verkade bry sig om i livet var Helen. Men familjen Delos som en grupp var lätta att tycka om, trots deras likheter med familjen Cullen i Twilight. Med det stora, fina huset och garaget fyllt av bilar... Och även familjemedlemmarna hade en del likheter.
Då det kommer till kommer till författaren Josephine Angelini, så var jag varken imponerad eller besviken. Ingenting med språket står ut och det känns som om man har läst någonting av henne förut just eftersom hon skriver på samma sätt som många andra författare. Men det ska ju kräva mycket för att man som författare ska stå ut bland massorna med sitt språk, så jag känner inte att det var särskilt avgörande för min åsikt om boken som helhet.
Handling: 4/5
Språk: 3.5/5
Karaktärer: 4/5
Omslag: 5/5
Totalt betyg: 4/5
