JELLICOE ROAD
Taylor Markham is not a popular choice. She is erratic, has no people skills and never turns up to meetings. Not to mention the incident when she ran off in search of her mother and only got halfway there. But she’s lived at Jellicoe School most of her life and as leader of the boarders that’s her greatest asset. Especially now the cadets, led by the infamous Jonah Griggs, have arrived. The territory wars between the boarders, townies and cadets are about to recommence.But Taylor has other things on her mind: a prayer tree, the hermit who whispered in her ear, and a vaguely familiar drawing in the local police station. Taylor wants to understand the mystery of her own past. But Hannah, the woman who found her, has suddenly disappeared, leaving nothing but an unfinished manuscript about five kids whose lives entwined twenty years ago on the Jellicoe Road . . .
~*~
Det finns några saker ni behöver veta, kära läsare:
Det händer nästan aldrig att jag gråter till en bok.
Någonting annat som väldigt sällan händer är att jag när klockan redan är 01.00 nattetid och jag ska upp fyra timmar därefter, bara MÅSTE LÄSA de sista 60 sidorna i en bok.
Men detta var alltså något som hände när jag läste Jellicoe Road. Jag kom till jobbet i vanlig tid dagen efter jag läst ut den, tröttare än någonsin för att jag sovit cirka tre timmar plus gråtit en hel del, men hela tiden kände jag att det var så värt det. För att den här boken är värd sömnbrist och fällda tårar. Ja, den är värd det och så mycket mer.
När det började pratas om Jellicoe Road, då tänkte jag att en bok kan omöjligt vara så bra och så fin som alla säger. Det är omöjligt. Så ja, det tog ett tag innan jag läste den. Men nu äntligen. Och så fin den är, så tragisk och speciell och alldeles underbar.
Taylor är en älskvärd karaktär med en fascinerande historia, men det är bakgrundshistorian, de kursivt skrivna delarna, som jag faktiskt gillar mest med boken. Jag gillar tragik och invecklade historier och fina små ögonblick som Melina Marchetta beskriver i dessa delar. Fast det är ju såklart boken som helhet som gör att jag älskar den. Och jag tror att ni få som ännu inte har läst Jellicoe Road borde göra det, för kanske kommer ni älska den, ni med.
