Serie: Trilogi med uppföljarna Eld (2012) och Nyckeln (2013).
Antal sidor: 516.
Utkom: April 2011.
Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem.
Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.
En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.
De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem.
Cirkeln har fått väldigt mycket uppmärksamhet den senaste tiden, och med god anledning. Då jag hade läst ut den 516 sidor långa boken, som för övrigt går väldigt snabbt att ta sig igenom eftersom man bara måste veta vad som händer, så försökte jag komma på vad det var som gjorde Cirkeln till en så bra bok egentligen. Var det karaktärerna? Handlingen? Eller kanske författarnas språk? Jag kom sedan på att det var för att den här boken innehåller det mesta.
För det första så är karaktärerna otroligt realistiska och välutvecklade. De olika tjejerna skulle lätt passa in på en riktig gymnasieskola eftersom de roller de har där finns på varje skola i hela landet. Den bitchiga, den alternativa, hon som pluggar mycket, mobboffret… Jag kan inte riktigt säga att jag känner igen mig i en av karaktärerna, snarare hittar man drag hos alla tjejerna som man kan se i sig själv. De är som sagt väldigt verkliga, så det är kanske inte så konstigt. Och tillsammans tvingas de samarbeta då de förs ihop av mystiska krafter. Vilket för mig vidare till handlingen. Häxor och magi är någonting jag älskar. Har alltid gjort. I Cirkeln skildras det på ett sätt som man kan känna igen men som samtidigt är unikt och eget. Jag tyckte verkligen om det hela med elementen och mönstren som definierade och hjälpte tjejerna på vägen.
Även miljön, den forna lilla bruksorten Engelsfors som författarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren så skickligt målat upp och gjort levande, bidrar till hur mycket man vill återvända till boken. Cirkeln innehåller också spänning, humor, mycket känslor och nervpirrande ögonblick. Ena stunden tror man något, för att stunden efter tro någonting helt annat. Alldeles underbart.
Men allt kan väl inte vara perfekt med en bok, eller hur? Även om jag verkligen gillar en bok så vill jag alltid försöka komma på någonting som jag inte tyckte om lika mycket som allt annat med den. För det blir lätt så att när man har läst ut en bok så suddas de få negativa sakerna bort av allt det positiva och det helintryck man fått av boken. Med Cirkeln så är jag glad över att säga att jag bara har några ytterst små saker att anmärka på. Dock förstörde det inte min läsupplevelse. Dessutom vet jag att det kommer två uppföljare och de saker jag kände att de inte blev förklarade i Cirkeln kommer med största sannolikhet bli det i uppföljarna Eld och Nyckeln. Som all den bakgrund jag satt och väntade på under bokens gång. Varför, varför, varför? flög genom mina tankar då jag läste. Mycket fick man svar på, men en del saker ligger fortfarande som frågetecken hos mig. Samtidigt är detta faktiskt ett skickligt knep eftersom man nu bara måste läsa uppföljarna så fort de kommer ut. Vilket jag hade gjort även utan det, på grund av Strandbergs och Bergmark Elfgrens härliga språk.
Språket är lätt att hänga med i, det är stundtals rakt på sak vilket jag älskar och då och då dyker det upp meningar som är så fulla av känslor att man vill hoppa in i boken och vara en del av den. I sin helhet så var Cirkeln den perfekta boken, en bok som självklart är värd att läsas om flera gånger. Att den även ska bli film och översättas till en mängd olika språk är ytterligare tecken på hur fantastisk den är. Helt klart en ny favoritbok!
Handling: 4,5/5
Språk: 4,5/5
Karaktärer: 5/5
Omslag: 4/5
