Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins

ANNA AND THE FRENCH KISS

Anna is looking forward to her senior year in Atlanta, where she has a great job, a loyal best friend, and a crush on the verge of becoming more. Which is why she is less than thrilled about being shipped off to boarding school in Paris--until she meets Étienne St. Clair. Smart, charming,beautiful, Étienne has it all...including a serious girlfriend. 

But in the City of Light, wishes have a way of coming true. Will a year of romantic near-misses end with their long-awaited French kiss?

~*~

Jag har aldrig varit i Frankrike, men jag vill gärna åka dit. Jag ville åka dit innan jag läste Anna and the French Kiss, men nu vill jag det så himla, himla mycket mer. Inte för att denna bok handlar så där väldans mycket om själva Paris, där den utspelar sig, men staden är ändå där i bakgrunden och bidrar till en speciell stämning som gör att jag bara vill hoppa in i boken och plötsligt stå på en av Paris gator.

Även om jag kanske önskat lite mer Paris ur berättelsen så tyckte jag ändå om den, kanske inte älskade den så som många andra, men...den är fin. Anna är en rätt så charmig karaktär och St. Clair var rätt mysig han också. Dock var de båda ganska förvirrade i sina känslor till varandra och Anna velade lite väl mycket fram och tillbaka (det där att hon kallade honom St. Clair ibland och Étienne ibland fick mig att himla med ögonen varenda gång). Men de är unga och allt är nytt för Anna, så det är okej ändå. Att vara lite virrig och känna lite extra mycket av allting.

Så här i efterhand känner jag att tomrummet efter att ha läst ut boken inte är så stort, så där som det brukar vara när man just läst en riktigt fin bok. Den lämnade ingen större saknad hos mig, om ni förstår? Fast jag vill ju ändå få fram att det är en bra och mysig bok som jag tyckte väldigt mycket om att läsa! Kanske kommer jag till och med  läsa om den någon gång i framtiden. Jag kommer definitivt läsa Stephanie Perkins andra böcker; Lola som redan finns här hos mig och så Isla, när den nu kommer ut.

Jellicoe Road av Melina Marchetta

JELLICOE ROAD

Taylor Markham is not a popular choice. She is erratic, has no people skills and never turns up to meetings. Not to mention the incident when she ran off in search of her mother and only got halfway there. But she’s lived at Jellicoe School most of her life and as leader of the boarders that’s her greatest asset. Especially now the cadets, led by the infamous Jonah Griggs, have arrived. The territory wars between the boarders, townies and cadets are about to recommence.

But Taylor has other things on her mind: a prayer tree, the hermit who whispered in her ear, and a vaguely familiar drawing in the local police station. Taylor wants to understand the mystery of her own past. But Hannah, the woman who found her, has suddenly disappeared, leaving nothing but an unfinished manuscript about five kids whose lives entwined twenty years ago on the Jellicoe Road . . .

~*~

Det finns några saker ni behöver veta, kära läsare:

Det händer nästan aldrig att jag gråter till en bok.

Någonting annat som väldigt sällan händer är att jag när klockan redan är 01.00 nattetid och jag ska upp fyra timmar därefter, bara MÅSTE LÄSA de sista 60 sidorna i en bok.

Men detta var alltså något som hände när jag läste Jellicoe Road. Jag kom till jobbet i vanlig tid dagen efter jag läst ut den, tröttare än någonsin för att jag sovit cirka tre timmar plus gråtit en hel del, men hela tiden kände jag att det var så värt det. För att den här boken är värd sömnbrist och fällda tårar. Ja, den är värd det och så mycket mer.

När det började pratas om Jellicoe Road, då tänkte jag att en bok kan omöjligt vara så bra och så fin som alla säger. Det är omöjligt. Så ja, det tog ett tag innan jag läste den. Men nu äntligen. Och så fin den är, så tragisk och speciell och alldeles underbar.

Taylor är en älskvärd karaktär med en fascinerande historia, men det är bakgrundshistorian, de kursivt skrivna delarna, som jag faktiskt gillar mest med boken. Jag gillar tragik och invecklade historier och fina små ögonblick som Melina Marchetta beskriver i dessa delar. Fast det är ju såklart boken som helhet som gör att jag älskar den. Och jag tror att ni få som ännu inte har läst Jellicoe Road borde göra det, för kanske kommer ni älska den, ni med.

Fyra minirecensioner

Har fyra väldigt olika böcker som jag tänkte skriva lite om idag, nämligen en klassisk barnsaga, en ungdomsbok om abort, en blodig serieroman och en inte särskilt imponerande barnbok.


Alice's Adventures in Wonderland - Lewis Carroll
Denna fascinerande saga läste jag för ett tag sedan, men minns den väl då jag råkade bli lite kär i den. Alla har antagligen hört talas om, läst eller sett någon version av Alice i Underlandet, så gå in på handlingen tänker jag inte göra så mycket. Men har ni inte läst denna bok tycker jag att ni borde i alla fall försöka. Den är underlig, rolig så att man både asgarvar och fnissar och den är framför allt en grymt fantasifull historia som förtjänar att läsas om och om igen. 5/5

Tre veckor över tiden - Gunnel Beckman
Vore det inte för kursen i barn- och ungdomslitteratur så hade jag aldrig plockat upp den här boken. Den är skriven på sjuttiotalet och handlar om abort. Låter det lockande? Nej, tänkte väl det. Istället för att berätta en, ni vet, vanlig berättelse med handling och röd tråd och allt det där, så har Beckman gjort hela boken till en debatt om abort. Kanske var det trevligt för ungdomarna för 40 år sedan att läsa en sån här bok, men jag tvivlar på det. Den var trist, full av moralkakor och bara så himla fel. 1/5

Love Hurts - Kim W. Andersson
En samling serier med ett och samma tema, Love Hurts, som ju verket även fått heta. Det är en mängd olika berättelser som innehåller olycklig kärlek, besatthet och blod. Inget för den som är känslig. Men jag fann den väldigt underhållande och blev imponerad av den för mig innan okända skaparen Kim W. Andersson. Mer av honom tack! 4/5


The Wolves in the Walls - Neil Gaiman & Dave McKean
Kanske var det för att jag absolut inte föll för tecknarstilen, men den här barnboken var bara inte min grej. Grundkonceptet för berättelsen var väldigt intressant och roande udda, men det hela blev bara så blah. Teckningarna distraherade mig från vad som berättades och jag stängde boken med en skakning på huvudet, snarare än med ett leende som är fallet med de flesta andra barnböcker. Men nej, The Wolves in the Walls var inte alls något som föll mig i smaken. 3/5

The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky

Titel: The Perks of Being a Wallflower

Författare: Stephen Chbosky

Förlag: MTV Books

Antal sidor: 213

Utkom: 1999

Utläst: 31 augusti 2012

Standing on the fringes of life... offers a unique perspective. But there comes a time to see what it looks like from the dance floor.

It is the story of what it's like to grow up in high school. More intimate than a diary, Charlie's letters are singular and unique, hilarious and devestating. We may not know where he lives. We may not know to whom he is writing. All we know is the world he shares. Caught between trying to live his life and trying to run from it puts him on a strange course through uncharted territory. The world of first dates, family dramas, and new friends. The world of sex, drugs, and The Rocky Horror Picture Show, where all you need is that perfect song on that perfect drive to feel infinite.

~*~

Låt mig bara börja med att säga en sak jag har tänkt på ett tag. Jag tror att jag älskar livet. Böcker såsom den här, det är de som får mig att tänka så och jag är så tacksam, så otroligt tacksam att de existerar. De dyker inte upp alltför ofta, men när de väl gör det, då blir jag bara så himla lycklig. Jag vill bara gråta över hur fint någonting kan vara.

And in that moment, I swear we were infinite. Kan man uttrycka sig bättre än så? Nej. Nej, det kan man inte. Charlie är en av de finaste personer som någonsin fått ha berättarrösten i en bok. Jag älskar honom så som jag älskar böcker. Denna lilla pojke som är så udda och så ovanligt fin försöker bara hitta sin plats i världen och även om det går upp och ner precis hela tiden så är han ändå sig själv. Åh. Om jag kunde så skulle jag krama honom.

Något som överraskade mig var hur otroligt rolig boken var. Och då menar jag alltså roligt-så-att-du-nästan-kissar-på-dig-roligt. Men det är ju det som gör denna bok så bra, att den ena stunden är dödsallvarlig och två sekunder senare har Chbosky genialt lyckats gå över till klockren humor. Det är nästan så att man inte förstår vad som händer, men man älskar det ändå.

The Perks of Being a Wallflower är unik och den är gjord för att älskas. Av dig. Av mig. Kära, kära bok. Du är så otroligt fin, du.

This is Not a Test av Courtney Summers

Titel: This is Not a Test

Författare: Courtney Summers

Förlag: St. Martin's Griffin

Antal sidor: 323

Utkom: 19 juni 2012

Utläst: 13 juli 2012

Andra böcker av författaren: Cracked up to be, Some girls are, Fall for anything, All the rage (2013)

It’s the end of the world. Six students have taken cover in Cortege High but shelter is little comfort when the dead outside won’t stop pounding on the doors. One bite is all it takes to kill a person and bring them back as a monstrous version of their former self.

To Sloane Price, that doesn’t sound so bad. Six months ago, her world collapsed and since then, she’s failed to find a reason to keep going. Now seems like the perfect time to give up. As Sloane eagerly waits for the barricades to fall, she’s forced to witness the apocalypse through the eyes of five people who actually want to live.

But as the days crawl by, the motivations for survival change in startling ways and soon the group’s fate is determined less and less by what’s happening outside and more and more by the unpredictable and violent bids for life—and death—inside.

When everything is gone, what do you hold on to?

~*~

Ja, när allting har försvunnit från en, vad håller en kvar egentligen? När man förlorat den enda personen i universum som man älskar och därefter också verkligheten som man känner till den?

I This is Not a Test har staden Cortege (och kanske också resten av världen, men vem vet?) drabbats av en zombie-epidemi. De före detta människorna, nu zombies, har tagit över i staden och för att undvika ett öde likt deras föräldrar, syskon och grannar så har sex ungdomar tagit skydd i sin skola. I centrum står Sloane, en trasig flicka som till skillnad från de andra ungdomarna helst av allt bara vill lämna det skydd skolan ger och ta sig ut till det hemska. För hon bryr sig helt enkelt inte längre. Hon har inte brytt sig på ett tag. Och varför skulle en zombie-epidemi förändra någonting?

Sloane är så, så trasig. Så förstörd. Med en feg, våldsam pappa och en syster som inte längre är där för att vara hennes enda förtrogna så är det dock inte så konstigt. Även om jag känner med henne, det gör jag verkligen, så fanns det tillfällen i boken då jag inte ville annat än att skaka om flickan och be henne komma tillbaka till verkligheten. Hon gick för långt ibland, riskerade de andras liv och förvrängde hela situationen lite grann, så det var liksom inte så lätt att älska henne.

Handlingen i denna bok är väldigt långsam, det är ingen zombiebok fylld med actionscener och blodigt drama. Nej, nej. Snarare skulle jag väl vilja kalla den en melankolisk tolkning av zombiegenren. I fokuset står liksom inte de människoätande levande döda utan just Sloane och det faktum att hennes själ inte är alltför olik deras, hon är lite av en levande död själv. Det är detta jag tycker är det viktigaste med This is Not a Test. Inte zombiesarna, inte debatterna om vem som gjort vad mot vem, eller huruvida de har säkrat alla ingångar tillräckligt många gånger eller inte.

Jag tror att det är viktigt att förstå vad man ska vänta sig om man vill läsa denna bok. Man får fortfarande en berättelse om zombies och lite blod och mycket död. Men mest av allt så är det desperation, frustration och sorg som präglar historien. På ett mycket fint sätt, måste jag ju såklart också tillägga. Courtney Summers är en mästare på att beskriva känslor och det hela är så vackert och vemodigt. Jag älskar det och rekommenderar alla de som inte upplevt Summers författande än att pröva på. Du kommer inte ångra dig.

Jag vet inte om det framkom särskilt mycket om vad jag tyckte om allt i boken, men sanningen är den att jag knappt vet hur jag ska förklara det. Jag ville bara få fram min tolkning av berättelsen och hoppas att jag lyckades. Men för att avsluta kan jag ju säga att självklart, självklart, älskade jag This is Not a Test.

Handling: 4/5

Språk: 5/5

Karaktärer: 5/5

Omslag: 5/5

Totalt betyg: 4,5/5

Winter Longing av Tricia Mills

Titel: Winter Longing

Författare: Tricia Mills

Förlag: Razorbill

Antal sidor: 266

Utkom: Augusti 2010

Utläst: 14 juni 2012

Andra böcker av författaren: Heartbreak River

In a small town hidden among the mountains of Alaska, Winter Craig finally confesses her feelings to her lifelong crush, Spencer. But the day after their very first kiss, Spencer leaves to get his pilot's license--and is killed in a plane crash.

Winter's dreams fall apart after losing Spencer, and she spends her days walking the halls of her high school like a ghost, wishing she could rewind time, longing to have him back. It feels as though a layer of ice has hardened over everything, making her go numb. But when the boy next door becomes an unlikely friend, slowly, Winter's frozen heart begins to melt. Can love--the very thing that destroyed her--make her whole again?

~*~

Det känns märkligt att läsa en bok om sorg för en karaktär som man egentligen inte ens har träffat. Som är borta innan man ens hunnit läsa första kapitlet. Jag vet inte om det är därför jag har svårt att relatera till Winter, eller om det helt enkelt beror på någonting annat. När jag tänker efter så är hon faktiskt ganska frånvarande, som person och som huvudkaraktär. Det jag minns om henne så här i efterhand är att hon saknar Spencer och vill jobba med att skapa kläder till filmer. Och det räcker inte för att jag ska känna för och med en karaktär när de går igenom någonting så stort som att ha förlorat någon. Istället önskar jag mest att de ska komma över personen som är borta och gå vidare, vilket kanske inte är vad författaren ville uppnå med berättelsen direkt.

Vem som är mer intressant är Winters bästa vän, Lindsay. Hon är mer komplex och har en intressantare historia och jag önskar nästan att boken var skriven ur hennes perspektiv istället. Winter förlorade en person hon älskat i åratal, men Lindsay förlorade ju sin bästa vän och detta hamnar lite i skymundan.

Stämningen i Winter Longing är rätt mysig, om än väldigt kylig och dyster på grund av att den äger rum under Alaskas vintermånader. Lägg till det faktum att jag läste den på våren/sommaren så blir det ännu lite kyligare. Men jag tycker att den lilla staden verkar så mysig och de personer som dyker upp här och där förstärker detta. Hade boken bara varit lite längre och gått in djupare på händelser och känslor som dyker upp, istället för att mest beskriva samma saker om och om igen, då hade jag nog tyckt om boken bra mycket mer.

Handling: 3/5

Språk: 4/5

Karaktärer: 3/5

Omslag: 3,5/5

Totalt betyg: 3,5/5

Ruby Red av Kerstin Gier

Titel: Ruby Red

Författare: Kerstin Gier

Förlag: Henry Holt and Company
Originaltitel: Rubinrot
Originalspråk: Tyska
Serie: Edelstein Trilogie #1

Antal sidor: 324

Utkom: Maj 2011 (original 2009)

Utläst: 11 juni 2012 

Gwyneth Shepherd's sophisticated, beautiful cousin Charlotte has been prepared her entire life for traveling through time. But unexpectedly, it is Gwyneth, who in the middle of class takes a sudden spin to a different era! 
  
Gwyneth must now unearth the mystery of why her mother would lie about her birth date to ward off suspicion about her ability, brush up on her history, and work with Gideon--the time traveler from a similarly gifted family that passes the gene through its male line, and whose presence becomes, in time, less insufferable and more essential. Together, Gwyneth and Gideon journey through time to discover who, in the 18th century and in contemporary London, they can trust.

~*~
 

Åh, så fantastiskt att kunna resa i tiden. Att kunna fara tillbaka till tider då kvinnor var förtryckta och det inte fanns något internet. Eller kanske inte. Speciellt inte när man helt plötsligt kan skjutsas iväg utan att vara beredd och landa på samma ställe fast hundra år bak i tiden. Och sedan komma tillbaka till nutid igen och landa framför en grupp med chockade människor. Nej, man kan ju inte heller resa tillbaka till ett år då man själv levde. Vad är då meningen? Jag hade gärna rest tillbaka till de stunder då jag tog riktigt klantiga eller pinsamma beslut och skakat om mig själv och bett mitt yngre jag att ta rätt beslut istället. Men det går inte om man är en tidsresenär i Ruby Red.

Trots dessa begränsningar så vill jag när jag läser denna bok också följa med till 17- och 1800-talet. Jag vill också få kläder specialsydda för mig och som passar den tidsperiod jag ska till. Och att få berätta en massa saker om framtiden för gubbar som bara skrattar åt det man säger, som Gwyneth gör. Till exempel att i framtiden så åker man tåg under marken och det är så att världen tog sig igenom två hela världskrig. Eller visa dem en mobiltelefon. Fun times.

Anledningen till att jag babblar så om tidsresandet är för att jag blev lite besatt av det när jag läste. Blir ofta så när jag läst eller sett något med något speciellt tema, jag vill bara ha mer och mer. Men det går ofta över efter ett par dagar. Fast inte den här gången. (Bra böcker om tidsresenärer, någon?)

Ruby Red är översatt från tyska, men utspelar sig i London. Gwyneth heter egentligen Gwendolyn och jag kan absolut inte förstå varför man översätter namn. Det är något som jag aldrig kommer förstå mig på. Finns undantag, naturligtvis. Men i detta fall så är det obegripligt. Men, men. Man ska inte störa sig på småsaker. (Som att Gwyneth, precis som många andra YA-huvudkaraktärer, får en crush på killen som behandlar henne som om hon vore en två-åring och bara är allmänt tyken mot henne.)

Om denna recension är lite otydlig och tar upp saker ni inte alls bryr er om när det kommer till en bok så kan jag väl avsluta med det här: Ruby Red är en bra och annorlunda YA-bok, jag älskar det faktum att den utspelar sig i London och att upplägget är olikt det mesta jag läst. Den har sina brister, men vad vore väl en berättelse utan dem?

Handling: 4,5/5

Språk: 4/5

Karaktärer: 4/5

Omslag: 5/5

Totalt betyg: 4,5/5

Jag vill bara att du gillar mig av Ingrid Olsson

Titel: Jag vill bara att du gillar mig

Författare: Ingrid Olsson

Förlag: Rabén & Sjögren

Antal sidor: 179

Utkom: September 2011

Utläst: 31 mars 2012

Ett klassrum i en gymnasieskola. Där är Andreas som tänker på killen i badhuset som närmade sig honom, såg honom rakt i ögonen - eller var det inbillning? Där är Sofie som bara vill bli lämnad ifred. Där är Pär som inte kan lämna Sofie ifred. Där är Hannes som pratar och pratar fast ingen orkar lyssna. Där är Katja med alla sina pins med plågade djur, som skäms för att hon skäms över sin stora rumpa. Där är Filip, som fyller arton i morgon och har panik - han har aldrig fått ligga. Och där är Joanna som undrar hur man gör för att kännas.

Alla vill bli omtyckta. Att någon ska gilla dem.

Ingrid Olsson kliver in genom klassrumsdörren och rakt in i några av eleverna, tio elever som har allt och ingenting gemensamt. Det handlar om skolan och allt annat än skolan. Det handlar om frihet, lycka, och smärta som sitter både inuti och utanpå. Det är hjärna och hjärta. Revolt och komplex. Stora drömmar och svaga viskningar.

~*~

Det är svårt att få fram med ord vad den här boken handlar om. För den handlar ju om allt och precis ingenting. Tio elever. Tio berättelser. Allt vävs ihop. Och det görs skickligt av Ingrid Olsson, måste jag få säga. De går i samma klass, de där tio personerna, och även om de inte är kompisar eller ens brukar prata med varandra, så har de gemensamt att de sitter där i klassrummet och väntar på läraren som inte kommer. Och att de alla vill bli omtyckta, på ett eller annat sätt. Medan de väntar på sin lärare får man som läsare reda på vad det är de går runt och tänker på. Smått otroligt och mycket skickligt gjort.

Men varför får vi så lite tid med dessa karaktärer? Varför kan vi inte få mer, mer, mer? På 179 sidor är det meningen att man ska lära känna tio olika personer. En del av dem genom att få ta del av deras allra djupaste tankar och känslor, andra genom att se dem ur någon annans synvinkel. Då boken var utläst fann jag mig undrandes över om jag verkligen visste vilka de här personerna var efter dessa få sidor och jag undrade varför Ingrid Olsson inte valt att ge var karaktär mer tid. Men nu inser jag att det inte är en slump att vissa personer fick 20 sidor och vissa bara en. Genom dessa begränsade smygtittar in i deras liv ger Olsson läsaren precis så mycket som behövs för att kunna berätta sin historia. Tio dagar efter att ha läst ut Jag vill bara att du gillar mig så minns jag var och en av dem. Och jag är säker på att jag kommer minnas dem lika klart om en månad, om ett halvår. För de gjorde ett stort intryck på mig, något jag absolut inte kan säga om alla böcker jag läst.

 

Handling: 3/5

Språk: 4/5

Karaktärer: 3,5/5

Omslag: 3,5/5

Totalt betyg: 3,5/5

The Future of Us av Jay Asher och Carolyn Mackler

Titel: The Future of Us
Författare: Jay Asher och Carolyn Mackler

Förlag: Razorbill

Antal sidor: 356

Utkom: 21 november 2011

Utläst: 24 mars 2012

It's 1996, and Josh and Emma have been neighbors their whole lives. They've been best friends almost as long - at least, up until last November, when Josh did something that changed everything. Things have been weird between them ever since, but when Josh's family gets a free AOL CD in the mail, his mom makes him bring it over so that Emma can install it on her new computer. When they sign on, they're automatically logged onto their Facebook pages. But Facebook hasn't been invented yet. And they're looking at themselves fifteen years in the future.

By refreshing their pages, they learn that making different decisions now will affect the outcome of their lives later. And as they grapple with the ups and downs of what their futures hold, they're forced to confront what they're doing right - and wrong - in the present.

~*~

Något jag verkligen ogillar när det kommer till böcker är då författaren, i det här fallet författarna, har en så himla bra idé men när de väl utför den så blir det flopp av det hela. Grundtanken bakom The Future of Us är genialisk. Två tonåringar på 90-talet upptäcker sig själva på Facebook i framtiden, Facebook har liksom inte ens uppfunnits när detta händer. Det låter som världens bästa premiss och det hade kunnat bli åh, så bra. Istället blir det hela istället en platt historia där det roliga är sällsynt och det mesta är ointressant.

Emma och Josh var verkligen några av de tråkigaste karaktärer jag stött på, Josh snäppet bättre än Emma dock. Jag blev irriterad på Emma mer än ett par gånger och kunde inte bry mig mindre om hennes jäkla problem som bara var så fåniga och triviala att jag ville kasta iväg boken. Hon gillade inte sin framtid, den hon såg på Facebook, så hon bestämde sig för att ändra på den. Dumma, dumma flicka. Man kan inte bara läsa en liten mening om sitt liv om femton år och få en uppfattning. Makar, barn och vänner kom och försvann och det hela blev tröttsamt redan efter att ha ändrats för första gången.

Boken utspelar sig under cirka en vecka och under dessa dagar så hände absolut ingenting intressant. Ingen. Ting. De upptäckte Facebook, läste vad de gör om 15 år, gillade inte vad de såg, ändrade på sin framtid. Och så vidare. En så himla bra premiss och ett så himla värdelöst utförande. Det var förutsägbart och det var helt enkelt väldigt, väldigt tråkigt. En stund kunde någonting hända och kapitlet tog slut och fick mig att tänka 'Oh, en cliffhanger! Nu, äntligen, blev det spännande.' Men icke. Ingen spänning alls.

Det som drar upp betyget är just själva tanken bakom boken, och idén med att se sin framtid på Facebook. Det är i mitten på 90-talet så alla referenser till dessa år bidrog självklart också till att dra upp betyget, då jag som levde mina tio första år mellan 90 och 00 kände igen en hel del av dem. Det roligaste i hela boken var helt klart att läsa om hur Emmas mamma och styvpappa spelade in Seinfeld på VHS en dag i veckan när det sändes. Vad det säger om boken, det vet jag inte...

Slutet lämnade en hel del obesvarade frågor efter sig. Saker som togs upp försvann bara utan att förklaras. Och såvitt jag vet så är detta ingen serie, utan en fristående bok. Vem vet, kanske beror denna tråkiga förvirring som är The Future of Us på att den är skriven av två författare som helt enkelt inte borde skriva ihop. För deras samarbete blev tyvärr denna gång en flopp.

Handling: 2,5/5

Språk: 3/5

Karaktärer: 3/5

Omslag: 3,5/5

Totalt betyg: 3/5

The Alchemy of Forever av Avery Williams

Titel: The Alchemy of Forever

Författare: Avery Williams
Förlag: Simon & Schuster

Serie: Incarnation #1

Antal sidor: 246

Utkom: 3 januari 2012

Utläst: 14 mars 2012

Seraphina has been alive since the 1300's, made immortal when the boy she was beginning to love back then, Cyrus, saved her from death with a strange liquid - a method of alchemy that lets them swap bodies with any human being. But now, in modern day America, Sera has decided that she can no longer bear the weight of stealing people's lives so she can keep living on. So she decides to run away from Cyrus and end her stolen existence once and for all. Her plan goes awry when she accidentally takes the body of a dying teenager and feels forced to take over her life. When the lines between Sera and Kailey's identity begin to blur, Sera finds a reason to desire to live once more. But she can't shake the guilt of having taken Kailey's life, even if she was dying. And what if Cyrus finds her?

~*~

Själar har alltid fascinerat mig. Vad är det som skapar dem? Har alla en? Vad händer med vår själ när vi dör? Frågor vi antagligen aldrig kommer få svar på, som vi kanske inte ens vill få svar på. För tänk om svaret är att vi inte ens har någon själ? Att det är ett påhittat begrepp skapat av människan för att på något vis försöka göra skillnad på en kropp som är levande och en som är död. Jag tror i alla fall att själen är någonting riktigt, något de flesta föds med. Jag säger de flesta eftersom jag är rätt säker på att en del människors tankar och handlingar inte skulle kunna existera ifall de hade någonting som ens liknade en själ.

I The Alchemy of Forever beskrivs själen som någonting i kroppen som sitter fast med en slags silvertråd, om jag inte minns helt fel. Det går inte in så mycket på just hur själen skapas och så i boken, det är mer inriktat på det faktum att någon har kommit på ett sätt för själen att färdas mellan kroppar. Seraphinas själ har låtit henne leva i flera hundra år, någonting som hon i början av berättelsen vill få ett slut på. För varje gång hon tar en ny kropp så betyder det att en människa dör, den person som föddes i kroppen. Och varje gång hon lämnar en kropp för en annan så blir den kvarlämnade kroppen till aska, omöjlig att finnas och identifieras.

Man lärde inte känna Sera så väl, i alla fall inte på någon djupare nivå. Det är hennes beslutsamhet om att avsluta sitt liv som gör att man ställer sig på hennes sida, hennes ovilja att ta ännu en människas liv. Men så blir hon vittne till en bilolycka och ser en flicka långsamt dö, för att sedan ta över hennes kropp med sin egen själ. Något jag verkligen gillade i boken var den ständigt återkommande frågan; är det okej att ta över någons liv bara för att den personen ändå skulle dött? Sera tar ju över Kaileys liv, hennes familj och vänner ovetandes om att deras dotter och vän egentligen är död. Det är en komplex fråga, och under berättelsens gång så hade jag svårt att ställa mig på en sida. Var det fel eller inte av Sera att ta över Kaileys kropp, och liv?

I kontrast till Sera har vi då Cyrus, mannen som gav henne förmågan att leva för alltid och som hållit henne i ett järngrepp under hela hennes existens som en incarnate (alltså någon som kan växla mellan kroppar). Han var härligt ond och samtidigt som jag satt och hoppades att han skulle dö så ville jag verkligen att han skulle dyka upp igen.

Boken hade absolut kunnat vara mycket längre och jag är oerhört glad för att det kommer en uppföljare. Williams kunde ha gått in mer på detaljer och utvecklat mer om hur alkemin fungerar, då jag antar att jag inte är den enda som är nyfiken på att få veta mer. Det slutade med en väldig cliffhanger och jag blev smått tokig när jag slog igen boken. Slutet var definitivt elakt spännande, jag hatade det och jag älskade det.

Handling: 4,5/5

Språk: 4/5

Karaktärer: 4/5

Omslag: 5/5

Totalt betyg: 4,5/5

Catching Jordan av Miranda Kenneally

Titel: Catching Jordan

Författare: Miranda Kenneally

Förlag: Sourcebooks Fire

Antal sidor: 281

Utkom: 1 december 2011

Utläst: 5 mars 2012

Andra böcker av författaren: Stealing Parker (1 oktober 2012), Bad, Bad Thing (2013)

What girl doesn't want to be surrounded by gorgeous jocks day in and day out? Jordan Woods isn't just surrounded by hot guys, though-she leads them as the captain and quarterback of her high school football team. They all see her as one of the guys, and that's just fine. As long as she gets her athletic scholarship to a powerhouse university. But now there's a new guy in town who threatens her starting position... suddenly she's hoping he'll see her as more than just a teammate.

~*~

Kan inte all böcker vara så här underhållande, så här bra, och ha såna här fantastiska karaktärer? Eller, stryk det. Hade alla böcker varit som denna, då hade man antagligen inte uppskattat några mer än de andra och det hade ju varit för jäkla tråkigt. För Catching Jordan är perfekt, otrolig, så där riktigt akfjkehghg-bra. Ni vet? Det går inte riktigt att sätta ord på det hela.

I alla fall var den så bra för mig. Catching Jordan handlar mycket om sport, då amerikansk football, och är man inget sportfan så kanske det är svårt att bortse från det. Men även om man inte gillar sport och allt som har med det att göra så borde man ge den här boken en chans. För den innehåller så mycket mer än bara football. Så himla mycket mer. Jag fick en väldigt lust att se om alla säsonger av Friday Night Lights när jag läste denna bok, så gillar ni den serien kommer ni antagligen gilla den här boken.

Jordan är en underbar karaktär. Hon är lagkapten i sitt football-lag, hon är en av killarna, hon säger emot när någon behandlar henne fel och hon vet att hon är bäst på det hon gör. Jag älskar det, bara älskar det. När Ty, den nya heta quarterback-spelaren, kommer in och försöker leda hennes lag, då ryter hon till och sätter honom på plats. Även om han är så snygg att han får hennes ben att bli till gummi. Det är inte ofta det händer i YA, måste jag säga.

Men det är inte Jordans förhållande med Ty som gör den här boken så fin. Nej, jag ogillade Ty ganska mycket. Man kan förstå var hans överbeskyddande tendenser kommer ifrån, men jag satt bara och väntade på att Jordan skulle få nog av honom och hans fasoner. Sam Henry, däremot... Jordans bästa vän och världens underbaraste. Jag älskar honom så mycket att jag önskar att han fanns på riktigt och var min bästa vän istället. Det är verkligen inte ofta man stöter på karaktärer som honom, som bara dryper av awesome. Allt från hans "segerdans" till hans beteende mot Jordan till hans humor som bara är så underhållande att jag dog lite varje gång han öppnade munnen. Jag försöker komma på bästa sättet att få fram hur otrolig han är, men kommer bara att tänka på delar ur boken och börjar skratta för mig själv istället. Kan inte ens minnas senaste gången jag gillade en bok-karaktär så här mycket. Om det ens någonsin har hänt. Från och med nu kommer alla karaktärer mätas med Sam Henry. Orättvist, men det är bara så det blir när man stöter på en karaktär som honom. Han, tillsammans med resten av Catching Jordan, är oförglömlig.

Handling: 5/5

Språk: 4,5/5

Karaktärer: 5/5

Omslag: 4,5/5

Totalt betyg: 5/5

The Mockingbirds av Daisy Whitney

Titel: The Mockingbirds

Författare: Daisy Whitney

Förlag: Little, Brown and Company

Andra böcker av författaren:  The Rivals (The Mockingbirds #2)

Serie: The Mockingbirds #1

Antal sidor: 332

Utkom: 2 november 2010

Utläst: 26 februari 2012

Some schools have honor codes. Others have handbooks. Themis Academy has the Mockingbirds. When Alex is date raped during her junior year, she has two options: stay silent and hope someone helps her, or enlist the Mockingbirds--a secret society of students dedicated to righting the wrongs of their fellow peers.

~*~

Ibland läser man böcker som efter att de är utlästa inte lämnar ett särskilt stort intryck på en, varken positivt eller negativt. Man tänker på den lite som man tänker på att äta varje dag. Det bara finns där, man har ingenting emot det och man kanske inte heller ser fram emot det hela tiden eftersom, ja... Det är bara en sån där sak som finns helt enkelt. Det finns och inte mycket mer än så. Precis så här kände jag om The Mockingbirds då jag läste den.

Jag hade hört så många fina ord om The Mockingbirds att jag inte kunde låta bli att läsa den längre. Jag förväntade mig en riktigt bra bok helt enkelt, men fick en som var rätt ljummen. Bakgrundshistorien har sådant potential att detta gör mig ganska ledsen. Alex blir date-raped, våldtagen helt enkelt, och resten av boken handlar om hur hon försöker söka rättvisa för vad som hände mot henne. Det hade kunnat bli så bra. Istället tycker jag att det blir en ganska fattig berättelse med få händelser och mycket upprepning. Hela boken ägnas åt precis samma sak, och det kan jag till viss del förstå. Men man tycker ju att något annat kunde hända under berättelsens gång. Någonting som bara för en liten stund tog fokus från våldtäkten.

Karaktärerna var helt okej, och de är väl en av de enda anledningarna till att jag vill läsa fortsättningen på The Mockingbirds. Det och att jag gillade hela grejen med att eleverna var tvungna att skapa rättvisa själva på skolan då lärare och rektor blundade för allt som de inte ansåg var något deras elever ägnade sig åt. The Mockingbirds är namnet på den grupp elever som är till för att hjälpa andra elever som råkat ut för felaktig behandling, och medan jag gillade upplägget så var det ibland lite...onormalt, det de gjorde. Inte särskilt trovärdigt. Men jag gillade det ändå.

Andra boken i Daisy Whitneys serie, The Rivals, har nyss kommit ut och läsa den tänker jag definitivt göra. Slutet av första boken gav mig starka förhoppningar om att nästa kan vara bättre. Jag hoppas det i alla fall.

 

Handling: 3/5

Språk: 4/5

Karaktärer: 3,5/5

Omslag: 3/5

Totalt betyg: 3,5/5

Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell

Titel: Ursäkta att man vill bli lite älskad

Författare: Johanna Thydell

Förlag: Alfabeta

Andra böcker av författaren: I taket lyser stjärnorna (2003) och Det fattas en tärning (2006)

Antal sidor: 245

Utkom: 7 september 2010

Utläst: 10 februari 2012

 

 

 

 

"Välkomna ska ni vara till livet med Nora Jonasson! Här älskar man människor som inte älskar tillbaka. Här pluggar man till prov man ändå misslyckas på. Här blir man bjuden på fester men orsakar istället katastrofer på balkonger. Här är man vän med vänner som plötsligt tycker att man är ett riktigt svin. Här tror man att man är på ett visst sätt men så är man tydligen inte det."
Tänk att det kan vara så svårt, livet. Fast Nora har det egentligen inte så förfärligt. Inte skär hon sig i armarna eller stoppar fingrarna i halsen, men ändå känns det som om hon inte duger, inte är tillräckligt smart, snygg, smal, cool.

~*~

 

För många år sedan läste jag Johanna Thydells bok I taket lyser stjärnorna och jag minns att jag verkligen tyckte om den. Jag vet också att jag har hennes Det fattas en tärning liggandes någonstans i någon låda i förrådet, så självklart blev jag nyfiken när hon kom ut med sin nya bok, Ursäkta att man vill bli lite älskad. Men jag hade för höga förväntningar. Trots att jag inte har läst hennes första bok på så länge så minns jag den och hade väl hoppats på att den här skulle vara lika minnesvärd. Dock blev det snarare motsatsen.

Läsningen av den här boken gick verkligen upp och ner för mig. I början avskydde jag den och allt som stod i den. Jag avskydde Nora och hennes så kallade kompisar och hela handlingen vara bara ingenting för mig. När jag läser en bok så måste jag kunna relatera till åtminstone EN av karaktärerna, men i Ursäkta att man vill bli lite älskad så fanns det ingen jag tyckte ens lite om. Inte ens Stoffe, Noras kärleksintresse som ju faktiskt inte gjorde särskilt mycket mer än var där mest genom hela boken.

Dock hände någonting sedan som gjorde att jag i alla fall stod ut med berättelsen. Kanske var det Noras ganska så underhållande tankar eller det faktum att jag insåg att om samma sak som hände Nora hade hänt mig när jag var i hennes ålder så hade jag väl reagerat på samma sätt. Oavsett så klarade jag åtminstone av att läsa ut boken och kunde i slutändan stänga igen den utan att helt och hållet avsky den.

Någonting jag måste påpeka är Johanna Thydells språk och hennes sätt att verkligen få orden på sidorna att flyta fram, det är något jag verkligen tyckte om. Hur hon använde sig av meningar och byggde upp det hela. Så, jag får väl ta och gräva upp Det fattas en tärning och se om den är mer i nivå med I taket lyser stjärnorna.

Handling: 2/5

Språk: 4/5

Karaktärer: 3/5

Omslag: 1/5

Totalt betyg: 2,5/5

Cinder av Marissa Meyer

Titel: Cinder

Författare: Marissa Meyer

Förlag: Feiwel & Friends

Serie: Lunar Chronicles #1

Antal sidor: 387

Utkom: 3 januari 2012

Utläst: 7 februari 2012

Humans and androids crowd the raucous streets of New Beijing. A deadly plague ravages the population. From space, a ruthless lunar people watch, waiting to make their move. No one knows that Earth’s fate hinges on one girl. . . .

Cinder, a gifted mechanic, is a cyborg. She’s a second-class citizen with a mysterious past, reviled by her stepmother and blamed for her stepsister’s illness. But when her life becomes intertwined with the handsome Prince Kai’s, she suddenly finds herself at the center of an intergalactic struggle, and a forbidden attraction. Caught between duty and freedom, loyalty and betrayal, she must uncover secrets about her past in order to protect her world’s future.

~*~

Första debuten för i år och det visade sig vara en riktigt bra bok, något jag är väldigt glad över! Cinder var inte alls vad jag beredd på, jag vet faktiskt inte vad jag väntade mig men jag fick i alla fall något väldigt unikt.

Boken handlar alltså om en tjej som heter Cinder som i Cinderella, vilket ju betyder Askungen på svenska, och är helt enkelt en slags nyskapad Askunge-historia. Cinder bor med sin styvmor och sina två styvsystrar, varav både styvmamman och den ena systern avskyr henne. Hon bor dock i en skrubb, har kroppsdelar som är gjorda av något metalliknande material och hennes bästa vän är en liten slags robot vid namn Iko. 

Världen i Cinder ser helt annorlunda ut. Det finns till exempel endast ett fåtal länder, 6 om jag inte minns helt fel. Europa till exempel är väl ett land, och hela tidsepoken kallas för Tredje Eran eller liknande. Det nämndes inte så ofta, vilket är anledningen till mitt dåliga minne, haha. Cinder bor i denna värld i New Beijing, där Emperor Rikan och hans son Prince Kai styr folket. Men det finns också liv på månen, där Queen Levana som är bokens "bad guy" manipulerar sitt folk, så kallade "Lunars". 

Hela konceptet är som sagt väldigt unikt och intressant att läsa om, däremot tycker jag att Meyer kunde ha gått in djupare på hur denna nya värld blev till mer än att säga att det var ett krig här och ett krig där. Världen går liksom inte ihop och enas under en natt och man vill ju veta detaljerna. I alla fall så vill jag det.

Berättelsen var dock inte lika unik som själva konceptet och jag önskade hela tiden att det jag trodde var sanningen inte var det. Det "stora" avslöjandet i boken var något som jag kom på väldigt tidigt och gjorde alltså att det hela kändes väldigt förutsägbart. Men trots detta gillade jag berättelsen och efter dess slut vill jag gärna ha fortsättningen idag!

Handling: 4/5

Språk: 4/5

Karaktärer: 4/5

Omslag: 3,5/5

Totalt betyg: 4/5

The Statistical Probability of Love at First Sight av Jennifer E. Smith

Titel: The Statistical Probability of Love at First Sight

Författare: Jennifer E. Smith

Förlag: Poppy

Utkom: 2 januari 2012

Antal sidor: 236

Serie: -

Utläst: 10 januari 2012

Who would have guessed that four minutes could change everything?

Today should be one of the worst days of seventeen-year-old Hadley Sullivan's life. She's stuck at JFK, late to her father's second wedding, which is taking place in London and involves a soon to be step-mother that Hadley's never even met. Then she meets the perfect boy in the airport's cramped waiting area. His name is Oliver, he's British, and he's in seat 18C. Hadley's in 18A.

Twists of fate and quirks of timing play out in this thoughtful novel about family connections, second chances and first loves. Set over a 24-hour-period, Hadley and Oliver's story will make you believe that true love finds you when you're least expecting it.

~*~

The Statistical Probability of Love at First Sight är inte enbart en kärleksbok. Inte om man läser den på samma sätt som jag i alla fall. Visst, kärleken finns där och är en tydlig del av berättelsen. Men. När jag läste så upplevde jag att det allra viktigaste var de delar som hade med familj att göra. Vi får en del flashbacks till livet innan, innan de där 24 timmarna som förändrade allting. Ett otroligt smart drag av Smith som på det sättet inte tjatar ut berättelsen, utan ger den hela tiden nya små intressanta detaljer och nyanseringar.

Karaktärerna var inte de bästa jag läst om, men de funkade för en så pass kort bok som TSPOLAFS (phew!) är. De för berättelsen framåt och passar med varandra. Trots den lite sorgliga stämning som ligger över varenda sida av boken så fick karaktärerna mig att skratta då och då. De var söta liksom, om ni förstår vad jag menar?

Det är väl det jag vill kalla The Statistical Probability of Love at First Sight egentligen; söt. Söt och sorglig och mysig och trevlig att befinna sig i under de 236 sidorna. Jag ser fram emot att någon gång läsa Smiths andra böcker!

Handling: 4/5

Språk: 4/5

Karaktärer: 4/5

Omslag: 5/5

Totalt betyg: 4/5