The Alchemy of Forever av Avery Williams

Titel: The Alchemy of Forever

Författare: Avery Williams
Förlag: Simon & Schuster

Serie: Incarnation #1

Antal sidor: 246

Utkom: 3 januari 2012

Utläst: 14 mars 2012

Seraphina has been alive since the 1300's, made immortal when the boy she was beginning to love back then, Cyrus, saved her from death with a strange liquid - a method of alchemy that lets them swap bodies with any human being. But now, in modern day America, Sera has decided that she can no longer bear the weight of stealing people's lives so she can keep living on. So she decides to run away from Cyrus and end her stolen existence once and for all. Her plan goes awry when she accidentally takes the body of a dying teenager and feels forced to take over her life. When the lines between Sera and Kailey's identity begin to blur, Sera finds a reason to desire to live once more. But she can't shake the guilt of having taken Kailey's life, even if she was dying. And what if Cyrus finds her?

~*~

Själar har alltid fascinerat mig. Vad är det som skapar dem? Har alla en? Vad händer med vår själ när vi dör? Frågor vi antagligen aldrig kommer få svar på, som vi kanske inte ens vill få svar på. För tänk om svaret är att vi inte ens har någon själ? Att det är ett påhittat begrepp skapat av människan för att på något vis försöka göra skillnad på en kropp som är levande och en som är död. Jag tror i alla fall att själen är någonting riktigt, något de flesta föds med. Jag säger de flesta eftersom jag är rätt säker på att en del människors tankar och handlingar inte skulle kunna existera ifall de hade någonting som ens liknade en själ.

I The Alchemy of Forever beskrivs själen som någonting i kroppen som sitter fast med en slags silvertråd, om jag inte minns helt fel. Det går inte in så mycket på just hur själen skapas och så i boken, det är mer inriktat på det faktum att någon har kommit på ett sätt för själen att färdas mellan kroppar. Seraphinas själ har låtit henne leva i flera hundra år, någonting som hon i början av berättelsen vill få ett slut på. För varje gång hon tar en ny kropp så betyder det att en människa dör, den person som föddes i kroppen. Och varje gång hon lämnar en kropp för en annan så blir den kvarlämnade kroppen till aska, omöjlig att finnas och identifieras.

Man lärde inte känna Sera så väl, i alla fall inte på någon djupare nivå. Det är hennes beslutsamhet om att avsluta sitt liv som gör att man ställer sig på hennes sida, hennes ovilja att ta ännu en människas liv. Men så blir hon vittne till en bilolycka och ser en flicka långsamt dö, för att sedan ta över hennes kropp med sin egen själ. Något jag verkligen gillade i boken var den ständigt återkommande frågan; är det okej att ta över någons liv bara för att den personen ändå skulle dött? Sera tar ju över Kaileys liv, hennes familj och vänner ovetandes om att deras dotter och vän egentligen är död. Det är en komplex fråga, och under berättelsens gång så hade jag svårt att ställa mig på en sida. Var det fel eller inte av Sera att ta över Kaileys kropp, och liv?

I kontrast till Sera har vi då Cyrus, mannen som gav henne förmågan att leva för alltid och som hållit henne i ett järngrepp under hela hennes existens som en incarnate (alltså någon som kan växla mellan kroppar). Han var härligt ond och samtidigt som jag satt och hoppades att han skulle dö så ville jag verkligen att han skulle dyka upp igen.

Boken hade absolut kunnat vara mycket längre och jag är oerhört glad för att det kommer en uppföljare. Williams kunde ha gått in mer på detaljer och utvecklat mer om hur alkemin fungerar, då jag antar att jag inte är den enda som är nyfiken på att få veta mer. Det slutade med en väldig cliffhanger och jag blev smått tokig när jag slog igen boken. Slutet var definitivt elakt spännande, jag hatade det och jag älskade det.

Handling: 4,5/5

Språk: 4/5

Karaktärer: 4/5

Omslag: 5/5

Totalt betyg: 4,5/5