Den där filmen alla snackar om

SPOILERS KAN FÖREKOMMA.

Så har jag sett den då. Såg den igår klockan 17.40 på Bergakungen i Göteborg. Och jisses vad spänd jag var innan. Men så kommer jag in på bion och får se en massa yngre tjejer stå och hoppa upp och ner, skrika lite, fota skärmen där det står vilka filmer som ska visas, skrika lite till, hoppa några fler hopp... Och jag önskade plötsligt att jag hade väntat några dagar med att se filmen. Jag förstår ju att de är glada över att äntligen få se filmen, det är ju för sjutton The Hunger Games det handlar om, men jag har lite svårt för när folk börjar hyperventilera och skrika så att det hörs i hela rummet innan de ens satt sig i biosalongen. Men, men. De var för det mesta tysta under själva filmen, så vi andra slapp höra mer av deras flipp, haha.

Till själva filmen då... Jag ger den 4 av 5. Det var en av de bästa filmatiseringarna av en bok jag sett, men samtidigt kunde jag inte låta bli att bli bara ett uns besviken. Det är aldrig lätt när en bok man älskar ska bli film. Det är omöjligt att inte jämföra bok med film och allt som det innebär. Karaktärerna med deras utseende och beteenden var absolut klockrena, alltifrån Katniss och Peeta till Seneca och Caesar. Dock har jag bestämt mig för att se bokkaraktärerna och filmkaraktärerna som två separata saker, annars kommer jag bara tänka tillbaka på filmen och bli besviken igen. För som filmkaraktärer var de alla väldigt passande och alla hade bra kemi med varandra. Men jag fick inte den där känslan under filmen som jag fick när jag läste boken första gången. Katniss och Peeta kändes inte alls lika underbara tillsammans, Haymitch var riktigt bra men inte som i boken, och så vidare. Inser att det mest kommer bli en massa babbel om jag fortsätter så tänkte att jag istället ska göra det enkelt för mig och för er som kanske läser detta genom att helt enkelt säga vad jag gillade och inte gillade.

Det som var bäst:

Jennifer Lawrence som Katniss. Helt fantastisk var hon.

Josh Hutcherson som Peeta. Blev väldigt förvånad över hans klockrena tolkning av denna underbara, fina karaktär.

Amandla Stenberg som Rue.

Willow Shields som Prim. Åh, vad jag fick ont i hjärtat under hennes scener. Willow var så otroligt duktig och hennes roll var något av det absolut bästa med hela filmen. Älskade varenda sekund som hon var med.

Amandla Stenberg som Rue. Samma sak här. Varje sekund med Rue var helt fantastisk.

The Capitol. Blev helt pirrig när man fick se huvudstaden för första gången. Det hela var så väldigt likt som jag hade föreställt mig. Alltifrån byggnaderna och gatorna till invånarna. Alla var så färgglada och naiva och puckat gulliga.

Rues död. När Katniss tagit farväl av flickan och man fått höra henne sjunga för henne och hon lagt blommor runt omkring henne... Åh, vad det var fint. Så sorgligt och så fint. När Katniss sedan sträcker upp en arm mot kamerorna och gör Distrikt 12s gest med tre fingrar, då gick det som en elektrisk puls genom hela mig och jag bara älskade det. Och när man sedan får se klipp från Distrikt 11 och hur Katniss bara genom en sådan liten gest har satt igång ett uppror, då rös jag. Väldigt mäktigt.

Buttercup!  Buttercup, Prims lilla katt, var med! Han såg visserligen inte ut som han beskrivs i boken, men han var med, fräste åt Katniss och hon sa till honom att hon fortfarande skulle tillaga honom eller nåt. Haha, älskade det.

Det som inte var lika bra:

Hur Katniss fick sin Mockingjay-pin. Madge, som ju gav henne den i boken, har inte så stor roll och jag tycker faktiskt att man kunde ha tagit med henne även i filmen. Fast samtidigt förstår jag ju varför de inte gjorde det, svårt att förklara vem hon är och allt sånt där.

Bok-Haymitch vs. Film-Haymitch. Missförstå mig rätt här nu. Jag älskade Woody Harrelson som Haymitch, det gjorde jag verkligen. Men jag kan inte jämföra honom med Haymitch som han är i boken, för då saknades det något. Kan inte sätta fingret på vad dock, det bara kändes så.

Takten. Början av filmen kändes rätt utdragen, precis som boken är till viss del. I boken gör det mig ingenting dock, för där älskar jag alla beskrivningar och konversationer som äger rum. Dessa fick inget eller väldigt lite utrymme i filmen. Igen, något jag absolut förstår. Omöjligt att få med allt. Men då tycker jag hellre att de kunde utvecklat det de tog med istället för att låta varje scen vara rätt kort och hoppa till en ny efter bara några minuter. I slutet blev det dock tvärtom. Allt i arenan gick väldigt fort och plötsligt var det slut. Så en lite jämnare takt hade jag önskat.

Överlag så är The Hunger Games en bra film som jag självklart kommer se om och om igen. Och jag älskade den, det gjorde jag. Bara inte så mycket som jag älskar boken. Men det är antagligen omöjligt och det visste jag ju nästan innan.

Hoppas ni som läser detta tyckte eller kommer tycka om filmen!