1. The Hunger Games av Suzanne Collins
Ja, jäklar vad jag grät i slutet av denna bok. Peeta, Peeta ... Jag vet inte om en bok gett mig så många känslor förut som denna gjorde. Genom bokens gång gick jag från att vara glad och spänd, till att bli arg och frustrerad, till att bli otroligt ledsen i slutet av boken. Läste ut denna bok under en natt för två år sedan och kunde efteråt inte sova på ett bra tag för att jag sörjde med Peeta. Dagen efter vaknade jag efter att äntligen ha somnat gråtandes och insåg att jag just hade läst en helt otrolig, fantastisk bok.

2. Chasing Brooklyn av Lisa Schroeder
Den första boken jag läste av författaren som nu tillhör mina favoriter. Hade aldrig läst någon bok skriven på detta sätt, på vers, förut och hade ingen aning om vad som väntade. Men Lisa Schroeders poetiska språk och hjärtskärande val av ord gick rakt in i hjärtat på mig och jag har älskat denna bok sedan dess.
3. Speak av Laurie Halse Anderson

4. Cracked Up to Be av Courtney Summers
Denna bok betyder mycket för mig. Mycket för att vad huvudpersonen går igenom står mig nära och för att jag är svag för berättelser som handlar om detta ämne. Att gå igenom någonting och inte veta hur man ska berätta för någon, inte kunna berätta för någon. Det är sorgligt, det är hemskt, men i slutändan när man märker att det faktiskt inte var så farligt är det också ganska vackert.

En klassiker jag älskade då jag läste den. Nu minns jag inte så mycket, men jag minns i alla fall att jag grät i slutet. Ska inte berätta varför på grund av att någon där ute som läser detta kanske tänker läsa Little Women någon gång. Men detta var den första bok jag någonsin grät till, som jag kan minnas i alla fall, definitivt den första då jag var över tio år gammal. Kommer aldrig glömma hur den fick mig att bli så ledsen och jag är lite rädd för att läsa om den. Men det är klart jag kommer göra det.
Hm... Nu blir jag sugen på att läsa lite snyftromaner... (;
SvaraRadera