Att utmana sig själv

Är väldigt viktigt. Är det inte det? Att sätta mål och kämpa för att nå fram till dem. Jag vet att i alla fall mitt liv är en ständig utmaning, för jag gillar det så. Det finns alltid någonting nytt att uppleva och en väg som leder dit. Ibland krävs det mycket av en, ibland mindre. Men oavsett så är det en utmaning. Som livsmål, till exempel. Alla borde ha en lista med saker de vill göra i sina liv. Min är lång, väldigt lång, men jag fyller ständigt på den med nya saker. Och det är på det sättet jag utmanar mig själv. Jag sätter ett mål och ger mig sjutton på att ta mig dit. Fast nu är det här faktiskt en bokblogg, vilket gör att jag kommer till...

Läsutmaningar.

Är de av ondo? Är de helt fantastiska? Ingen aning, men någonting däremellan skulle jag vilja säga. Men oavsett så finns det personer som behöver dem och en av dem är jag. Alla mål man har behöver liksom inte vara livsavgörande och episka. Som att man bestämt sig för att läsa 50 böcker under ett år, som jag har gjort. Det är inget gigantiskt och det är inte förödande om man inte klarar av det, som jag inte gjorde förra året. Men det är roligt och utan ett sånt mål hade jag haft lite tråkigare, tror jag.

Två utmaningar har jag gått med i det här året, en är att läsa 12 böcker av författare som debuterar i år, den andra innebär att man ska läsa en författares andra bok som kommer ut i år. Och jag blir galet peppad av sånt här. Jag vet inte vad det är, men det är en så underbar känsla att kunna stryka över någonting man klarat av. Är väl därför jag älskar listor också. Att göra, att läsa, att se, att göra, att inte göra. Och att kunna stryka någonting man gjort. Det är en underbar, underbar känsla och utan detta hade livet som sagt varit lite tråkigare. I alla fall för mig.

Är det någon som känner igen sig, eller är jag helt ute och cyklar på tågspåren?