Titel: Mockingjay.
Författare: Suzanne Collins.
Serie: The Hunger Games #3.
Antal sidor: 398.
Utkom: 24 augusti 2010.
Katniss Everdeen, girl on fire, has survived, even though her home has been destroyed. Gale has escaped. Katniss's family is safe. Peeta has been captured by the Capitol. District 13 really does exist. There are rebels. There are new leaders. A revolution is unfolding.
It is by design that Katniss was rescued from the arena in the cruel and haunting Quarter Quell, and it is by design that she has long been part of the revolution without knowing it. District 13 has come out of the shadows and is plotting to overthrow the Capitol. Everyone, it seems, has had a hand in the carefully laid plans - except Katniss.
The success of the rebellion hinges on Katniss's willingness to be a pawn, to accept responsibility for countless lives, and to change the course of the future of Panem. To do this, she must put aside her feelings of anger and distrust. She must become the rebels' Mockingjay - no matter what the personal cost.
Det här är antagligen den svåraste recensionen jag någonsin kommer skriva. Jag… jag vet inte ens var jag ska börja. Men okej. Jag hatar avslut. Oavsett om det är sista boken i en serie, sista kapitlet i en bok, sista säsongen av en teveserie eller sista filmen i en trilogi, så hatar jag det. Bara tanken på att aldrig mer få uppleva någonting nytt av det man älskar gör att jag inte vill ta mig dit, till slutet. Men till slut så måste man ju. Man måste om man älskar något få veta hur det slutar. Nu har jag läst Mockingjay, det är över. The Hunger Games är slut, the end’s not near, it’s here. Även om man kan läsa om dessa tre böcker om och om igen så kommer man aldrig få någonting nytt ifrån denna värld och det gör mig så fruktansvärd ledsen.
Jag hade hört en del om Mockingjay innan jag började läsa den, inte några särskilt stora spoilers men ändå en del småsaker som skrämde mig lite. Som att Peeta inte skulle vara med så mycket, vilket han ju inte var. Det är en av de få negativa saker jag kan säga om Mockingjay, att Peeta var frånvarande under en stor del av boken. Han är min favoritkaraktär i serien och att se honom gå igenom det han gjorde var väldigt jobbigt. Katniss förändrades också mycket i den här boken, men jag tycker fortfarande att hon är en sjukt stark karaktär och med tanke på allt hon har gått igenom så tycker jag att hon beter sig precis som man kan förvänta sig.
Det var mycket krig, mycket våld och många dog. Det gick så fort ibland att man knappt hann reagera. Några av mina favoritkaraktärer dog, men jag är inte upprörd över det. Det var sorgligt, men det hade inte varit det minsta realistiskt om alla man älskar hade överlevt i slutet. Slutet av boken var så perfekt som det bara kunde bli. Jag älskade det. Katniss insåg vem hon hörde ihop med, något de flesta av oss antagligen insåg redan i första boken, och epilogen var något av det finaste jag någonsin läst. Jag grät så mycket under de sista sidorna att jag var tvungen att läsa om flera stycken. The Hunger Games-serien är min absoluta favoritserie, jag tror inte att jag någonsin har känt så här mycket för några böcker innan. Att kalla dem fantastiska är att vara snål, de är så mycket mer än det. De är mäktiga, enastående, unika och helt enkelt bäst.
Handling: 5/5
Författare: Suzanne Collins.
Serie: The Hunger Games #3.
Antal sidor: 398.
Utkom: 24 augusti 2010.
Katniss Everdeen, girl on fire, has survived, even though her home has been destroyed. Gale has escaped. Katniss's family is safe. Peeta has been captured by the Capitol. District 13 really does exist. There are rebels. There are new leaders. A revolution is unfolding.
It is by design that Katniss was rescued from the arena in the cruel and haunting Quarter Quell, and it is by design that she has long been part of the revolution without knowing it. District 13 has come out of the shadows and is plotting to overthrow the Capitol. Everyone, it seems, has had a hand in the carefully laid plans - except Katniss.
The success of the rebellion hinges on Katniss's willingness to be a pawn, to accept responsibility for countless lives, and to change the course of the future of Panem. To do this, she must put aside her feelings of anger and distrust. She must become the rebels' Mockingjay - no matter what the personal cost.
Det här är antagligen den svåraste recensionen jag någonsin kommer skriva. Jag… jag vet inte ens var jag ska börja. Men okej. Jag hatar avslut. Oavsett om det är sista boken i en serie, sista kapitlet i en bok, sista säsongen av en teveserie eller sista filmen i en trilogi, så hatar jag det. Bara tanken på att aldrig mer få uppleva någonting nytt av det man älskar gör att jag inte vill ta mig dit, till slutet. Men till slut så måste man ju. Man måste om man älskar något få veta hur det slutar. Nu har jag läst Mockingjay, det är över. The Hunger Games är slut, the end’s not near, it’s here. Även om man kan läsa om dessa tre böcker om och om igen så kommer man aldrig få någonting nytt ifrån denna värld och det gör mig så fruktansvärd ledsen.
Jag hade hört en del om Mockingjay innan jag började läsa den, inte några särskilt stora spoilers men ändå en del småsaker som skrämde mig lite. Som att Peeta inte skulle vara med så mycket, vilket han ju inte var. Det är en av de få negativa saker jag kan säga om Mockingjay, att Peeta var frånvarande under en stor del av boken. Han är min favoritkaraktär i serien och att se honom gå igenom det han gjorde var väldigt jobbigt. Katniss förändrades också mycket i den här boken, men jag tycker fortfarande att hon är en sjukt stark karaktär och med tanke på allt hon har gått igenom så tycker jag att hon beter sig precis som man kan förvänta sig.
Det var mycket krig, mycket våld och många dog. Det gick så fort ibland att man knappt hann reagera. Några av mina favoritkaraktärer dog, men jag är inte upprörd över det. Det var sorgligt, men det hade inte varit det minsta realistiskt om alla man älskar hade överlevt i slutet. Slutet av boken var så perfekt som det bara kunde bli. Jag älskade det. Katniss insåg vem hon hörde ihop med, något de flesta av oss antagligen insåg redan i första boken, och epilogen var något av det finaste jag någonsin läst. Jag grät så mycket under de sista sidorna att jag var tvungen att läsa om flera stycken. The Hunger Games-serien är min absoluta favoritserie, jag tror inte att jag någonsin har känt så här mycket för några böcker innan. Att kalla dem fantastiska är att vara snål, de är så mycket mer än det. De är mäktiga, enastående, unika och helt enkelt bäst.
Handling: 5/5
Språk: 5/5
Karaktärer: 5/5
Omslag: 5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar