Så här är det. Jag tänker alldeles för mycket på alldeles för konstiga, eller onödiga, saker. Oftast har dessa tankar att göra med saker jag tycker om, även om de är positiva eller negativa. Den senaste tiden har jag haft så lite tid till att läsa att jag istället har gått runt och tänkt på böcker. Jag har varit stressad och min hjärna har surrat runt, runt, runt. Så en dag när jag satt och tänkte på böcker så dök en helt random tanke upp i mitt huvud. Det finns nästan inga pappor i de böcker jag läser. Jag blev alldeles förskräckt när jag inte kunde komma på en enda underbar pappa-karaktär. Sedan kom jag och tänka på Charlie i Twilight visserligen, men det faktum att han var den enda jag kunde komma på gjorde bara hela saken värre.
Jag förstår att i böcker där en tjej är huvudperson så kanske det är helt normalt att ha med mamman som den förälder personen kan prata med och lita på. Vi tjejer kan ju i många fall relatera mer till våra mammor. Men det är ändå ingen ursäkt till varför papporna ska bli undanskuffade... För en gångs skull vill jag bara läsa en bok där pappan är den centrala föräldern istället för att han är död, har flyttat, aldrig har varit med i bilden eller finns där men gömmer sig i bakgrunden. Ofta har jag läst böcker där pappan och dottern faktiskt stod närmre varandra än vad mamman och dottern gjorde, men allt detta berättas genom tillbakablickar då pappan är död. Det hade varit så underbart att få läsa om en pappa-dotter relation som istället för att den slutar tragiskt eller att det visar sig att pappan är någon slags fruktansvärd varelse eller inte ens riktiga pappa, verkligen är realistisk och fin. För pappor är awesome, och de förtjänar att finnas med de också.
I "Thirteen Days to Midnight" så är Mr. Fielding det närmsta huvudkaraktären, Jacob, någonsin kommit till en pappa.. han är visserligen död, så det kanske inte var ett så bra exempel.. Nu när du nämner det så ja, det är ont om fäder! :o Mer pappor! Eragon-böckerna kanske? Där vet visserligen inte Eragon om vem som är hans pappa när han träffar honom, han får reda på det i tredje boken.. Jag försöker komma på böcker med pappor nu, det går inte särskilt bra...
SvaraRaderaDet känns som om jag har läst nån sån bok, hur galet är inte det att jag bara minns EN sån pappabok i bakhuvudet. Men jag blir alldeles fast i din fundering, börjar klura på det här. Kanske är det en sån bok jag ska skriva. Min kompis Maria skriver just nu en bok om en fantastisk mamma, helt påhittat för en sån har inte hon haft - kanske ska jag drömma ihop min egen favoritpappa. Tack för tanken Malin.
SvaraRadera