Titel: Hex Hall.
Författare: Rachel Hawkins.
Serie: Hex Hall #1.
Antal sidor: 323.
Utkom: 2 mars 2010.
Three years ago, Sophie Mercer discovered that she was a witch. It's gotten her into a few scrapes. Her non-gifted mother has been as supportive as possible, consulting Sophie's estranged father--an elusive European warlock--only when necessary. But when Sophie attracts too much human attention for a prom-night spell gone horribly wrong, it's her dad who decides her punishment: exile to Hex Hall, an isolated reform school for wayward Prodigium, a.k.a. witches, faeries, and shapeshifters.
By the end of her first day among fellow freak-teens, Sophie has quite a scorecard: three powerful enemies who look like supermodels, a futile crush on a gorgeous warlock, a creepy tagalong ghost, and a new roommate who happens to be the most hated person and only vampire on campus. Worse, Sophie soon learns that a mysterious predator has been attacking students, and her only friend is the number-one suspect.
As a series of blood-curdling mysteries starts to converge, Sophie prepares for the biggest threat of all: an ancient secret society determined to destroy all Prodigium, especially her.
Jag vet inte hur många olika versioner av den här recensionen jag har haft i huvudet… Många i alla fall. Jag har tänkt på hur mycket jag egentligen ska skriva om boken, vad jag absolut inte ska skriva. Sanningen är den att jag ÄLSKADE den här boken. Jag älskar Sophie, huvudkaraktären, och jag älskar miljön i boken. Hex Hall blev direkt en av mina favoritböcker.
Sophie var en underbart rolig karaktär utan att bli överdriven, hon var skämtsam samtidigt som hon var sårbar, intelligent och så charmig att jag bara vill hoppa in i boken och bli hennes bästa vän. En sak jag verkligen uppskattar med Hex Hall är hur rakt på sak den är, och hur Sophie verkligen erkänner sina känslor direkt då de dyker upp. Det är inget velande, Sophie vet hur hon känner. Hon gillar en person och direkt så erkänner hon det. Hon är osäker på om hennes vän har begått ett fruktansvärt brott på skolan och det erkänner hon också. Hon försöker inte lura sig själv, eller läsaren. Hon har sina brister, precis som vem som helst, och det gör henne levande på något sätt.
Jag kan inte komma på något som jag direkt störde mig på med boken, jag tror inte att det var något som var riktigt så där störande som det alltid brukar finnas någonting som är i böcker. Det var bara en liten, liten grej med ett par av sidokaraktärerna som kändes som att det är lite överanvänt och klyschigt, men jag vet fortfarande inte hur det kom sig att deras relation var som den var. Hex Hall var fylld av små cliffhangers och på slutet kunde jag verkligen inte sluta läsa utan bara for genom sidorna. Jag hade inte anat det minsta av slutet och vad (och vilka) allting visade sig vara.
Innan jag började läsa hade jag förväntat mig en lättsam, rolig bok, men vad jag fick uppleva var något mycket mer än så. Visst, den är lätt att läsa och språket är inte särskilt komplicerat, men den här boken innehåller verkligen alla sorters känslor, och just nu har jag bara lust att skrika ut till resten av världen att de ska läsa Hex Hall.Handling: 5/5
Språk: 5/5
Karaktärer: 4,5/5
Omslag: 5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar